Snart nytt år, dags att se tillbaka på året som var. Kan väl säga att det hänt ganska MYCKET i mitt liv detta år?! För 2008 var året  då...

...jag fortsatte vara gravid. Jag jobbade fram till slutet av februari då jag fick beviljad havandeskapspenning. Skönt att slippa jobba eftersom det hade börjat bli ganska tugnt och jag hade ONT i ryggen varje dag. Jag kommer ihåg att jag försökte gå ut och promenera en stund varje dag, och för varje dag som gick växte magen mer och mer och promenaderna tog allt längre tid. Kortet är tagen i vecka 38, tio dagar innan...



...en liten Tyra kom till världen och jag och Johan blev föräldrar för första gången. Tre dagar innan hade jag varit på rutinkontroll (v.40) hos barnmorskan och det konstaterades att Tyra låg i sätesbjudning. Då blev det liv i luckan eftersom jag var planerad att föda exakt 1 vecka senare. På tre dagar hann vi b.la med några extra ultraljud, ett misslyckat vändningsförsök samt information och kontroller inför kejsarsnitt.
Så tillslut kom hon ändå, inte som vi hade tänkt oss men vad spelar det för roll? Huvudsaken var ju att vi ÄNTILGEN fick träffa henne och att hon var frisk.
Dagarna efteråt är som i en underbar dimma. Allt var så nytt och vi visste ingenting. Som typiska förstagångsföräldrar hade vi laddat och laddat inför förlossningen, utan att förstå att den riktiga utmaningen kommer sen.
Den första tiden gick åt till att lära känna vårt lilla barn, och att få amningen att fungera. Något som inte var helt lätt. Men jag är glad att vi kämpade och för all hjälp vi fick på BB, för tillslut så funkade det.
Vi stannade i fyra dygn på BB och minnena därifrån är LYCKLIGA. Radion som var på hela nätterna eftersom vi nästan inte sov ändå. Låten som spelades om och om igen.. (så fort jag hör den så tänker jag på den första tiden på BB). Johan som servade mig med vatten ur sugrör när jag ammade eftersom jag var så törstig men inte vågade röra mig när Tyra väl hade fått ett bra grepp. Och alla telefonsamtal, SMS och besök vi fick!
Sen kom vi hem och då började allt på riktigt!

Efter sommaren känner vi att det börjar bli lite trångt på våra 44kvm och vi börjar leta efter radhus. Efter att ha kikat på ett par olika hus och förlorat en budgivning (tur såhär i efterhand) hittade vi ett underbart parhus... När vi åker dit en dag innan visningen för att kika på området känner både jag och Johan att här SKA vi bo. Vi börjar drömma om hur vi skulle inreda och kikar på bilderna på Hemnet. Haha, redan innan visningen. När vi väl kommer på visning är det så mycket folk att vi knappt kommer innanför dörren. Utanför står säkert fem barnvagnar, det är alltså fler som tänkt som oss. Vi går iallafall in och kikar lite men tänker att det är KÖRT! 
På tisdag morgon är budgivningen igång med 8 olika spekulater. Det går segt i början och fram till fredag morgon är sex spekulaner kvar. När jag är på väg för att möta Johan för lunch samma fredag ringer mäklaren och säger att det bara är vi och ett par till kvar.
Så här i efterhand kan jag säga att det är det VÄRSTA eftermiddag jag varit med om. Jag har mäklaren på telefon som undrar om vi vill höja och om vi kan skriva kontrakt med säljarna kl. 17 samma eftermiddag? Jag RINGER och RINGER Johan men han är på möte och jag får inte tag på honom! 16.40 är jag helt hysterisk men får ÄNTLIGEN tag på honom och han säger HÖJ!  Vi slänger oss i bilen och en stund senare skriver vi sen kontrakt!




Det ska bli spännande att se vad som händer nästa år, även om jag har svårt att tro att det ens kan jämföras med 2008.