Idag har Tyras farbror Magnus kommit på besök. Han blir den första att inviga gästrummet och stannar till måndag. Som det sanna Lule-hockey-fan han är hade han med sig presenter till Tyra.

Igår tog Tyra sina första steg! Först gick hon två vingliga steg hemma och senare tre lika vingliga steg hos Frida! Lilla lilla unge, vart har tiden tagit vägen?

Idag har Tyra stått helt utan att hålla i sig. Inte så långa stunder men det blir ett par sekunder åt gången. DUKTIGA DUKTIGA UNGE!!! Mamma blir så stolt att hon nästan spricker!

Våra mornar startar oftast på samma sätt. Tyra vaknar och får komma över till vår säng eftersom vi inte är lika pigga som henne direkt vi vaknar. Sedan har hon show i sängen, drar bort rullgardinen och lutar sig mot fönsterbrädan samtidigt som hon bankar på fönsterrutan och "ropar" på människorna nedanför. Det måste se väldigt roligt ut från gatan eftersom de inte ser oss utan bara en bebis som härjar. Haha!

Varför blir allt så jobbigt när man får barn? Eller redan innan man får barn? Alla kommentarer om att passa på att sova nu, för det kan du glömma när bebisen kommer, eller ingenting blir sig likt när bebisen kommer! Vi har en otroligt "lätt" och "snäll" bebis (tycker egentligen inte om att använda det ordet för är andra bebisar då elaka?).
Sedan Tyra varit nyfödd har hon kanske gallskrikit så att hon varit otröstig max 10 gånger. De gånger hon skrikit så har hon varit rädd eller haft ont någonstans. Vi får (nu mera) sova gott på nätterna, inatt somnade hon 19.30, fick välling kl.05och somnade om till 8.20. Hon äter bra med mat och går upp i vikt. Hon är för det mesta glad och nöjd, har varit ganska tidig med att sitta och krypa och utvecklas perfekt! Men sådant här får man egentligen inte skriva eller säga något om för då är det skryt eller överdrifter?! När man är småbarnsförälder förväntas man vara trött, smågrinig och gnälla över det ena eller det andra. Men om man inte är trött, grinig eller gnällig då? Ska man då sitta tyst eller överdriva de få problem man har?
Jag menar inte att mammor och pappor inte ska få vara trötta eller gnälliga. Jag vet de som har eller har haft det RIKTIGT jobbigt och jag tycker otroligt synd om dem och är IMPONERAD över hur mycket de klarar. Men jag vill kunna vara stolt och glad över hur BRA vi har det just nu! Kanske får man det barn man förtjänar eller så får man det barn man klarar av?!

Tyra har sista veckan börjat säga titta! Nu är det typ det enda hon säger; titta! titta! titta. Så sött!

Denna helg har jag inte hunnit träffa Tyra lika mycket som jag vill och som jag är van vid. Åååh vad jag har saknat henne! När jag kom hem tidigare och sa; heeeej Tyyyra så skiner hon med hela ansiktet och sprattlar med hela kroppen. Hon är helt FANTASTISK och idag fyller hon nio månader! Hurra! Det är helst sjukt att det är först idag som hon funnits lika lång tid utanför magen som i den. Hon har ju alltid funnits, vad gjorde jag utan henne?!

Det har varit en jobbig natt för Tyra. Sent igår kväll vaknade hon och var jätteledsen och jättesnorig. Johan tog henne till skötbordet för att ge näsdroppar och när han lägger henne på rygg så kräks hon. Det var mest en massa slem som kom upp, och hon blev ännu mer ledsen. Efter det var det i stort sett omöjligt att trösta henne, vi bar, låg med henne i sängen och sjöng men hon kunde inte komma till ro. Tillslut somnade hon på Johans bröst och sov en stund..
Så har det sett ut i stort sett hela natten, hon har sovit lite, vaknat och varit ledsen och sen somnat en stund igen. Hon brukar vanligtvis inte bli så påverkad av förkylningar, lillsnorpan! Inatt var första natten på jag vet inte hur många månader som hon sov med oss i sängen, hon låg nära, nära mig och jag kunde knappt röra mig men det var bara mysigt ;-).

Nu på morgonen är hon sig själv igen, om än lite snorig, men det blir en väldigt lugn dag för oss. Vi är både lite sega idag!

Tyra har börjat utdela pussar och det är ju såklart HUR mysigt som helst. Hon vill gärna pussas när hon äter, men eftersom det är ganska kladdigt vid maten så har ju dessa pussar en liten baksida!

Duktiga tjejen klarade 8-månaders kontrollen med bravur, såklart! Frågade om hon hör och ser, vilket jag tycker att hon gör ;-). Tyra fick även sätta sig på vågen som visade 7910g och hon är 70,5cm lång. Hon följer sina kurvor och hade gjort ett litet skutt upp på längden. Det som är lite mindre kul är att vår duktiga "BVC-tjej" (kan inte skriva BVC-tant för hon är typ 35) har slutat. Den här gången fick vi träffa "BVC-TANT" (för hon VAR tant) nr.4. Det är verkligen omsättning på det stället...

På BB. 3420g och 49cm. Det har hänt lite sen dess.

Ska jag sitta här i badet utan nånting att leka med...


...Det är ju sååå tråkigt! Jag somnar...


...Nä du, här tänker inte jag sitta längre! Jag SKA upp...


...Men ÄNTLIGEN en leksak...


...Nu kan jag bada hur länge som helst!